27/09/2022
Det är nio år sedan mina föräldrar skyndade sig till Kalmar för att ta farväl av sin yngste son och mina tre äldre bröder skyndade sig ner till Kalmar för att ta farväl av lillebror. Jag låg inkopplad i en respirator på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset i Kalmar efter mitt självmordsförsök. Jag orkade inte leva längre. Läkarna trodde inte att jag skulle överleva, min familj var på väg för att ta farväl. Mitt liv var över.
28-09-2013 kunde det stått inristat på min gravsten. Nu är datumet förevigat med en tatuering på min handled istället. Mitt liv fortsätter. Sedan nio år tillbaka har jag ägnat all min tid åt att belysa den psykiska ohälsan. Ingen ska behöva känna sig lika ensam som jag gjorde, när jag var sjuk. Vi är i detta tillsammans, alla drabbade och anhöriga, tillsammans, för att kämpa. Vi hjälper varandra framåt, uppåt.
Läkarna lyckades rädda mitt liv på intensiven i Kalmar. Jag fick en andra chans. Varje dag är det människor som hör av sig och delar med sig av hur vårt arbete har varit stöttande och fungerat som en hjälpande hand i kampen mot den psykiska ohälsan. Att dessa människor känt sig mindre ensamma tack vare vårt engagemang. Att de avbrutit sina självmordsplaner för att de tänkt att: ”Kan du Charlie – då kan jag”. Vårt dagliga arbete räddar liv.
Nu börjar ett nytt kapitel i verksamheten. Vi har satt upp ett mål att alla barn, ungdomar och vuxna som är engagerade inom föreningslivet ska få en utbildning och verktyg inom psykisk ohälsa. Det är den största enskilda insatsen vi inlett sedan starten 2013.
Nu behöver vi din hjälp för att minska antalet självmord i Sverige.
Varje krona gör skillnad. Vänligen skänk en valfri summa till förmån för vårt arbete.
Ingen ska behöva leva med psykisk ohälsa, i hemlighet.
Dela gärna inlägget för att få fler att bidra till vårt livsviktiga arbete.
